|
Det där
med verkligheten ...
Jag träffade
en person en strålande vacker försommardag. Bokarna var ganska
nyutslagna och det var massor av olika sorters blommor runtom. Solen sken.
Det var m.a.o. en sådan där dag som man gått och längtat
efter det senaste halvåret. Han var kyrkvaktmästare och jag
skulle å jobbets vägnar fixa med ljudanläggningen i kyrkan.
Jag kände honom inte sedan tidigare, men man skall ju säga någonting
så jag tyckte att: " Det är ju rysligt så grant
allting har blivit nu. Helt underbart." Hans svar kom med ett halvsorgset
leende: " Nah ... det vänder snart igen."
Ja, sedan var det väl inte så hemskt mycket mer att säga.
Vi ser olika på tillvaron,
vi människor.
•
• • • • • • •
Du visste det förstås
redan, men det tål ändå att sägas för all tydlighets
skull:
vi människor består inte bara av en kropp som vandrar runt
och gör saker enbart på kommando från hjärnan via
elektriska eller kemiska signaler. En hel människa är mycket
mer än så. Visst är det här med hjärnan och
signalerna en mycket väsentlig del av helheten, men det är inte
allt vi är.
•
• • • • • • •
Det vi kallar den
fysiska kroppen och verkligheten är den vi kan förnimma med
våra fysiska sinnen. Men dessutom finns vad vi så här
för enkelhets skull kan kalla den icke-fysiska delen av oss och tillvaron.
Den samlade vetenskapen är fantastiskt duktig på att beskriva
och förklara fysiska förlopp och fenomen, men enligt min mening
har den inte rätt att förneka existensen av det den inte kan
observera, mäta eller förklara. Om vi bestämmer oss för
att inget annat än det fysiska finns och förnekar existensen
av allt annat, så blir det ganska snart en sanning. En sanning =
något som vi är överens om eller överens med. När
vi hamnar i gränslandet där det fysiska och icke-fysiska tangerar
vartannat eller rentav samverkar ... då hamnar de flesta av oss
i bryderier och avfärdar saker och ting med att:
"Ja ... tänk vad konstigt. Vad ska man tro? Jag vet inte riktigt.
När skulle vi fika sade du?"
Vi låter det vara, så försvinner det kanske. Om man gör
något enkelt och alldagligt så slutar sinnet att störa
... eller störas.
Men mera konstruktivt är väl att "spela med" i det
som händer och se vad det nya som du får ta del av innebär
eller innehåller. Man kan inte ta emot gåvor med slutna händer.
Är du öppen för nya idéer och möjligheter eller
skyddar du dig mot all förändring? Ibland kommer möjligheterna
rakt ut ur det blå. Är du då beredd att ta emot det som
erbjuds? Det är ju t.ex inte alldeles säkert att den som börjar
prata med dig på bussen har tänkt misshandla och råna
dig. Kanske skulle det rent av kunna vara så vänligt och trevligt
menat som det verkar ...
Ibland är det synbart enklaste själva nyckeln till det mest
fantastiska eller vidunderliga. Jag tänker bland annat på andningens
betydelse och på meditation. För somliga är det flumstämpel
på meditation. Varför? Ja ... säg det. Beror det på
att Beatles provade droger och meditation på samma resa till Indien?
Men man behöver inte alls några droger för att få
stort utbyte av meditation. Tvärtom tror jag att man får störst
utbyte av meditation utan att förändra sinnet på konstgjord
väg. Den utökade verkligheten som finns och väntar på
mig, dig och alla andra alldeles "runt hörnet" är
i sanning gränslöst fantastisk.
Och det bästa av allt - det är bara att ta för sig!
Eric.
|
|
Den
relativa sanningen om verkligheten.
När det gäller
den traditionella vetenskapen finns det enligt min mening några
saker som bör nämnas. De allra flesta människor som ägnar
sig åt att kartlägga och utforska vår värld och
tillvaro på olika sätt gör ett beundransvärt arbete.
Vår tids metoder och redskap möjliggör ständigt allt
noggrannare och bättre underbyggda studier. Inom biologi och fysik
har enorma framsteg gjorts bara det senaste årtiondet med kartläggningen
av människans gener och vårt gemensamma ursprung som paradexempel
på vad modern vetenskap är kapabel till.
Dock -- är det min åsikt att man på vissa fronter i nuläget
inte är särskilt öppen för att undersöka påståenden
och företeelser som ännu inte passar in i den vedertagna verkligheten.
Nu uttrycker jag mig i lekmannatermer och säger att det verkar som
om en del av vetenskapens representanter har skygglappar för ögonen.
Vad jag menar är att man anser att man till varje pris måste
sätta fysiska mått på något för att det skall
anses existera. Att du t.ex. har ett fotografi av en sak bevisar faktiskt
inte att den verkligen existerar i vetenskapens mening.
Här följer en tänkt konversation.
 -
Här är en bild som jag tog av den okända fågeln /
spöket / UFO:t / ...
- Jaså, du. Jaha ... och ...? kontrar vetenskapsmannen.
- Ja, det bevisar ju att detta är verklighet, eller hur? säger
du. Eftersom det t.o.m. gick att få det på bild, så
...
- Inte alls. Du har en bild som förefaller visa vad du påstår,
men exakt var såg du den, hur stor var den i millimeter räknat,
vad vägde den, gav den ifrån sig något ljud och i så
fall exakt hur lät det och med hur många decibels ljudtryck
på en meters håll, vad består det här av rent fysiskt
och kemiskt, o.s.v. När du kan berätta detta utifrån många
... säg 100? ... upprepningar av kontrollerade experiment, så
ska jag medge att du faktiskt kan ha sett och upplevt det du påstår.
Fram till dess existerar inte det du vill att jag ska tro på. Det
kan vara en optisk villa eller en klotblixt eller ... vad som helst. Kan
du bevisa att du var nykter när du tog bilden?
- Vi var ju elva personer som såg samma sak!
- Ni kan ju ha sett samma villa eller pratat ihop er eller förfalskat
bilden.
- Är du inte klok, eller?
- Jo, jag är mycket klok, för jag tror inte på vad som
helst som någon påstår.
- Skulle du kunna tänka dig att hjälpa mig undersöka det
här?
- Nej, tyvärr. Jag har inte tid med sådant där.
- Du vill inte veta om det faktiskt är sant eller ej?
- Jo ... det vore förstås spännande ... men det är
inte ett vedertaget vetenskapligt område för forskning, det
där du säger och jag skulle kunna framstå som oseriös
om någon fick veta att jag var inblandad, så ... tyvärr.
- Så du vill inte riskera ditt vetenskapliga rykte genom att titta
på något som ingen annan har tittat närmare på?
- Nej, just det. Det är rätt.
- Hur mäter man ett vetenskapligt rykte?
- Vad?
- Ja, hur många millimeter eller mikrovolt eller synapser per kubikmillimeter
består ett vetenskapligt rykte av?
- Det går väl inte att mäta så, heller! Ett rykte
får man p.g.a. att man ...
- Så det finns egentligen inte, då. Man kan luras till att
tro det eftersom någon påstår sig ha det, men det är
inte möjligt att mäta exakt med beprövade metoder och därför
existerar det inte. Var det inte så du sade?
- Nja ... men det gällde ju själva ... asch, nu har jag inte
tid att prata med dig längre.
•
• • • • • • •
Är man överens
om att ingenting existerar förrän det upprepats i kontrollerade
experiment ett stort antal gånger, då finns troligtvis inte
mer än delar av vår tillvaro. Vi "lurar" oss själva
och alla andra till att tro att det vi ser och upplever finns. Vi är
överens om att vi upplever samma saker och då finns de / då
är det verklighet.
Verkligheten eller sanningen skulle m.a.o. kunna definieras som "det
man är överens om".
Den som påstår att han/hon förnimmer något annat
i verkligheten än de allra flesta andra gör, kan lätt anses
vara mer eller mindre tokig.
Usch! En medmänniska som inte håller med om "sanningen"!
Allt
är kanske inte som det först verkar vara.
•
• • • • • • •
Humlor lärde
sig flyga i mitten av 1990-talet. Fram till dess visste den beprövade
vetenskapen att de inte kunde flyga. Det gick att matematiskt-fysiskt
bevisa att det var omöjligt för humlor att flyga. Men med nya,
förbättrade mätmetoder och några nya tankar hos någon
föll bitarna plötsligt på plats, så att säga
och utan att humlorna behövde ändra på någonting
alls kunde de plötsligt bli bekräftade som flygkunninga varelser.
Jo - det är faktiskt alldeles sant.
|
Verkligheten och sinnena
Men tänk om
det finns mer än det vi upplever med våra fem sinnen? Har somliga
ett sjätte sinne? Kan de förnimma mer än nästan alla
andra? Vi märker t.ex. inte om vi utsätts för röntgenstrålning
i måttlig dos. Ändå kan det påverka oss, inte minst
fysiskt. Vi hör inte ljud med högre frekvens än c:a 20
KHz. Hundar är kända för att höra uppåt 40 KHz.
Alla de radio-, TV-, mobiltelefon-, mikro- och andra vågor ( d.v.s.
vibrationer av olika våglängd och intensitet ) som ständigt
passerar genom oss , men som vi inte uppfattar medvetet ... påverkar
de oss? Finns det de som uppfattar dem utan att riktigt veta varifrån
de får vissa saker?
De som "hör röster" och / eller plötsligt tänker
tankar som egentligen är dem främmande - är det kanske
människor som åtminstone i vissa stunder uppfattar saker som
de flesta av oss under vanliga omständigheter inte gör? Vi kan
som ett rent tankeexperiment säga att en skräckfilm med
mord och mycket brutalitet sänds på TV och en mentalt känslig
person råkar fånga upp denna sändning " inne i huvudet
", men helt ovetande om att det är en film på TV. Han
eller hon får för sig att det är Gud eller någon
annan som ger order. Rösten finns ju inne i huvudet!
För 99.999 andra personer som på olika vis också förnimmer
utsändningen omedvetet blir det kanske "några tokiga tankar
... var får man allt ifrån?", eller en del av en bisarr
dröm, eller huvudvärk. Och resten av befolkningen förnimmer
ingenting alls.
Detta är alltså menat som ett tankeexempel från min sida.
Jag säger inte att det är så här, utan det
jag vill illustrera är att vi säkert kan påverkas på
olika sätt av energier som vi inte är medvetna om. Alla påverkas
inte likadant av allting. Det en blir glad av kan göra en annan ledsen
o.s.v. och orsakerna till detta finns kanske i minnen från tidigare
upplevelser. Men jag tror verkligen att vi påverkas på olika
sätt av energier vi inte är medvetna om.
Detta är i sig på sätt och vis lite kontroversiellt. Vi
i vår moderna och upplysta tid skall ju ha kännedom om allt
och basera allt vi gör på vetenskapliga och helst även
politiskt korrekta grunder. Om det finns något som påverkar
oss i det fördolda så borde det ju förbjudas! Vi måste
stifta lagar mot det! Vad? Skulle vi ... inte kunna ha mobiltelefoner
/ TV / radio / trådlösa nätverk ...? Njao ... alltså
... då får vi rikta fokus någon annanstans och hitta
någon annan syndabock att skylla på. För då får
det inte lov att vara det ( mobiltelefoner etc. ) som så många
vill ha och har blivit beroende av. Då får politikerna beställa
rapporter och utredningar som inte klart kan peka ut rätt anledningar
till vissa problem. I alla fall inte om det skulle medföra stora
kostnader att åtgärda dem. Och så länge vi inte
vet med vetenskaplig säkerhet kan ju ingen kräva att vi gör
något åt det. Därför finns inte elöverkänslighet
på riktigt och ingen mår dåligt av att bo intill antenn-
/ sändartorn. Det måste vara något annat som orsakar
problemen. En sanning som passar oss.
Artikel
som jag hittade i Aftonbladet
|
Mera verklighet - och större 
Tänk så
fantastiskt det skulle vara om vi fick veta att tillvaron består
av mer än det rent fysiska! Det är förvisso många
som säger att det finns mer och väldigt många säger
sig t.ex. tro på någon form av högre makt. En del vetenskapsmän
och -kvinnor säger sig också tro på Gud, men delar liksom
upp sig i en yrkesmässig och en annan personlig del. Gud ( eller
vad de nu vill kalla detta något för ) blir för dem en
del av det hittills oförklarliga i tillvaron. Vare sig man tror på
någon gud eller ej måste vi ju tillstå att det finns
en del som vi i nuläget inte kan stoppa in i den materiella tillvaron.
Ändå finns det. Och det finns vissa mycket grundläggande
saker som ingen vetenskapsman har kunnat ge ordentliga förklaringar
till, än mindre vetenskapligt bevisa. Ändå är vi
alla överens om att de existerar i allra högsta grad.
1. Vad är liv? När och hur uppstår liv i
materia? Var går gränsen mellan liv och icke-liv?
2. Vad är en tanke? När, hur och varför uppstår
en tanke? Vad består den av?
Intressant, va?
|
|
Din
humla
Jag har ett förslag
att komma med. Vi låter vetenskapen fortsätta att utforska
allt den kan, för det upptäcks ständigt väldiga mängder
av nyttiga och intressanta saker. Men när någon säger
att det just du upplevt inte finns, så ler du lite snett för
dig själv och konstaterar att just på den punkten så
ligger du kanske åtminstone steget före den etablerade
forskningen. Du behöver inte nödvändigtvis tvivla på
dig själv. Du måste inte direkt falla till föga och säga
att din upplevelse var "ingenting". Det kan faktiskt vara så
att din "humla" ännu inte är riktigt undersökt
av dem som kräver rätten till alla rätta svar.
Vad sägs? Skall vi öppna sinnena för en lite, lite större
personlig verklighet än hittills?
Det kan rent av vara både spännande och trevligt!
Tag
mig till sidlänkarna högst upp
|
